Sapporo sightseeing

This day Sapporo was shining from the sun and we had a wonderful time. We went visiting the old clock tower.......

...the view from the TV-tower...

......... a shopping mall ...


.... beer brewery and chocolate factory.

Niseko 25 april

We went to Niseko and stayed for one night with Mr & Mrs Ishitani in their lodge.

In Niseko we visited artmuseum, whiskey brewery, hot springs and ski resorts. In the evning we had a lovely dinner with delicious food, lovely wines and very nice company.

All dressed up

When we first arrived to Sapporo we were dressed up in a traditional Yukata (summer kimono).

Från Japan Steel Work till svärdsmideri

The old tradtion of a true Japanease swordsmith.
Bob the builders at Japan Steel Works.

The famous bridge which is a trademark for Muroran

Rotary Club in Date with two samurai members

Made in Japan

Dennis och jag fick idag besöka Muroran Insitute of Technology eller "MIT" som det också kallades.

Vad har glasfiber, björk och älgpaté gemensamt?
Jo, Professor Tabata på Muroran Insitute of Technology!

Professor Tabata höll två föreläsningar för oss. Under förmiddagen förhörde han oss noga om vilka sorts björkar vi har i Sverige. Både Dennis och jag lovade dyrt och heligt att studera björkarna där hemma då vi inte kunde ge ett rakt svar. Professor Tabata har besökt Sverige flera gånger och studerat våra björkar och forskat i varför just björken är vit. Han har kommit fram till att björkar reproducerar näver kontinuerligt och att stammarna inte dör då man avlägsnar barken. Ur näverbarken har han sedan producerat fram ett vitt pulver innehållande Beculin som har många tillämpningsområden. Allt från mediciner för att bota cancer och HIV till skönhets- och solskyddskrämer; detta enligt honom själv. Dock behöver han fler björkar för att kunna utvinna beculinet och sa att han betalar upp till 1 000 000 Yen för en björk. Dennis och jag funderat starkt på att ge oss in i björk-export businessen.

Professor Tabata berättade att han har ca 50 patent men behöver mer pengar för att utveckla sina idéer. Under eftermiddagen presenterade han sitt forskningsprojekt inom glasfiber. Mitt i powerpointen dök skeppet Vasa upp och en förklaring om att japanska sightseeingskepp kallas Vasa följde!? En förklaring om hur bra svenska pärmar kom också spontant upp samt en burk älgpaté han fått som gåva från en svensk professor. Dennis och jag fick vandra runt i olika labratorier och bland annat se hur glasfibret tillverkades. Labratoriet såg precis ut som man tänker sig med massor med vätskor, puttrande glasbehållare och provrör.

Två nätter i Sapporo

I två nätter har vi bott i Sapporo som badat i solsken. Vi har hunnit med att shoppa, sova, vara lite ensamma och ytterligare fantastiska middagar.
For two nights we have been in Sapporo. These days we have had some time for shopping, sleeping and nice diners.

Fler avsked, nya möten

Den 13 april lämnade vi Rumoi och alla våra vänner där. En dryg timme senare var vi i staden Takikawa.
On the 13th of April we left Rumoi and all our friends.


Genomgång av programmet för Takikawa Rotary Clubs välkomstmöte.

Trots snöstorm i två dagar under vårt besök i staden så gjorde det ingenting. Detta pga av värmen från nya fantastiska människor som gav oss underbara dagar.
There was a snowstorm in Takikawa but it didn´t affect us because of the warmth of all the nice people we met.

Besöket på Solapuli Kids Camp berörde oss alla djupt. En anläggning som ger barn med allvarliga sjukdomar möjlighet att komma ut i naturen och träffa andra svårt sjuka barn.
The visit to Solapuli Kids Camp deeply touched us and we wanted to show our appreciation to the staff who are doing a wonderful job.

Vi ville visa vår uppskattning till den fantastiska personalen som vigt sitt liv åt att förverkliga projektet och hjälpa baren till en sista upplevelse, och skänkte ett litet ekonomiskt bidrag.

Min födelsedag blev den bästa på länge. Tack för all uppvaktnig!
My birthday was the best! Thank you for a wonderful night.

Snapshots from our week in Rumoi

At least three papers covered our visit to Rumoi. Here at the Mayors office.
.
The most famous traditional folk singer in Japan

Hot coffee at the highest point in Rumoi looking over town

We visited a sake brewery.


We saw some Kendo and tried it out.


We visted a high scool and got to se archery in action!

Rumoi - nasta anhalt for nya utmaningar och aventyr!

Idag har vi lamnat Kitahiroshima och begett oss till kallare breddgrader, trots att vi endast flyttat oss cirka 18 mil nordvast sa har snon ett mycket starkare grepp om varens ankomst har an i Kitahiroshima. Vid tvatiden idag gick vi av det pyttelilla mycket sota taget som tog oss den sista biten in till fiskestaden (med ca 25 000 invanare) - Rumoi. I sedvanlig japansk anda vantade ett tjugotal manniskor pa perrongen med glada tillrop och kameror, det ar ett valkomnande som for kungar som man far har, fantastiskt!!

Pa ett narliggande hotell fick vi traffa vara vardfamiljer, det var sagt att ingen av dem skulle kunna engelska sa det var med spanning som vi satte oss ned vid deras bord. Vissa vardfamiljer kan inte ett ord engelska och vissa kan faktiskt en hel det, min (Camilla) vardpappa pratar en hel del engelska trots att han inte studerat det sedan tonaren och han ar nog narmare sextio om jag gissar ratt, ganska imponerande!

Senare pa kvallen var det valkomstmiddag, vi, vara vardfamiljer och ett tjogotal till samlades pa en restaurang och det blev i sedvanlig japansk ordning jattemycket god mat, inklusive harig krabba denna gang, en Hokkaido-specialitet. Vi svenskar bli otroligt matta varje gang vi ater middag for det finns sa vansinnigt mycket god mat! Mitt i middagen blev det lite stahej och vi blev uppbjudna att tillverka nudlar, med guidning fran en speciell nudel-kock blandade vi ihop nudlar fran mjol och vatten, pa samma satt som Dennis har gjort innan, sjalvklart till ackonpanjemang av ett tjugotal japaner som hurrade och klappade handerna nar vi gjorde ratt.
Sedan tillagades dessa och bars in till vart bord, efter all denna middag skulle vi alltsa ata en stor portion nudlar ocksa, hehe!

Det lilla vi har sett av Rumoi hittills verkar trevligt och havssidan ar mycket vacker med vitkladda berg i bakgrunden. Min vardfamilj ar mycket mysig, bestaende av en tandlakare och hans fru, de ar verkligen mana om att jag skall ha det bra. Jag bor i ett traditionellt japanskt tatamirum med bambumattor pa golvet och jag sover pa en futong pa golvet. Mannen i huset har gjort proffsiga instruktioner pa dator over hur jag spolar pa toaletten (det kan vara en hel vetenskap i detta land) och hur jag satter pa duschen (eftersom en del av duschen bestar av ett par armar som man faller ut fran vaggen och som skall spruta vatten over rygg och axlar). Jag ser fram emot vad jag ar saker pa kommer att bli fyra superbra natter hos dem!

We have now left Kitahiroshima for Rumoi, a nice fishing village two hours by train north of Sapporo. The welcoming at the station was fantastic and we have now settled down with our host families. The welcome party tonight was really nice and in the middle of everything we all got the chance to make noodles from scratch guided by a noodle chef, a great experience!

Karaoke pa japanskt vis!

Igar var var sista kvall i Kitahiroshima, dar vi spenderat var forsta vecka. Katrine, Dennis och jag (Camilla) var ute och at med vara vardfamiljer, pa en liten jattemysig italiensk restaurang. Det blev sexratters med lite japanska inslag i det italienska och kladdkaka till efterratt. Som alltid i blev det en hel del alkohol i en salig blanding, det ar inte ovanligt att en japan har flertalet glas framfor sig, en slurk sake efterfoljt av en mun vin av valfri farg och varfor inte lite ol inemellan...

Efter en mycket trevlig middag var det dags for, ja sjalvklart, karaoke. Vi var alla lite nervosa, skulle vi nu stalla oss infor en stor publik och sjunga? Pa vilket sprak? Vi var i mitten av Sapporo, i en stadsdel fullt av neonskyltar som visade pa bade love hotels, barer och restauranger och snart hade vi hittat ett perfekt stalle for denna japanska underhallningsform. Foajen sag ut som ett lyxhotell och personalen visade oss upp till en lang korridor med dorrar pa bada sidor som det stod private ovanfor. Var har vi hamnat? Nej da, ingen fara pa taket, utan i japan sjunger man inte karaoke for en massa okant folk vanligtvis utan man hyr ett privat rum och kor sing-star de lux. Det fanns tusentals latar att valja mellan och mick-systemet var ypperligt forlatande sa det var bara att skrala allt vad man hade. Det blev mycket sextiotal och vara vardmammor och pappor fick leva ut sina twistkunskaper till fullo nar vi kom till detta temat. Vi hade en jatterolig kvall som har dokumenterats pa alla mojliga satt, filmmaterial saljes till hogstbjudande =) Jag kan tyvarr inte lagga upp nagra bilder fran denna datorn men detta kan nog ordnas vid senare tillfalle.

The last night in Kitahiroshima we spent at a lovely Italian restaurant followed by the wonderful japanese tradition of singing karaoke, we had a wonderful time!

Jakten på entreprenörskap i Japan..

De senaste dagarna har varit fulla med intryck, tankar och lärdomar. Vi har besökt allt från universitetet till glasblåseri till en ölfabrik. Självklart har besök hos olika Rotaryklubbar stått på schemat. Senast Chitose Rotaryklubb med ca 60 medlemmar.


Hittills har besöken hos småföretag uteblivit. Undrar var dessa håller hus! Baba-san berättade för mig att de inte gick bra för små butiker och därför finns det numera övervägande stora butiker och butikskedjor.

En förklaring till att småföretagen lyser med sin frånvaro kan vara att gemene mans attityd är att deras mål och önskan är att bli anställda så att ”företaget” tar hand om dem. Livstidsanställning är fortfarande vanligt och anses som bekvämt även om tiderna långsamt skiftar från denna anställningsform. Entreprenörskap är inte ett lika hett begrepp som hemma i Sverige och folk ser frågande ut när man berättar vad man arbetar med. Vad jag förstått finns det stöd, iallafall finansiellt, vid uppstart av nya företag. Detta är något jag skall undersöka vidare och hoppas kunna diskutera med borgmästaren i Sapporo vid tillfälle.

Vid vårat besök på Houksei universitetet fick vi lyssna till ett entreprenörsprojekt som skolan tagit initativ till som handlade om att kreativt använda överskott av druvor då en stad gick i konkurs och vinproduktionen lades ner under ett år. Detta projekt är revolutionerade i undervisningsaspekten då studenterna fick praktiskt erfarenhet av att driva företag. I Japan är annars undervisningen i allmänhet helt teoretisk. Från att göra och sälja sötsaker av druvorna görs nu även ett eget vin på skolan.


Igår besökte vi en Dynax fabrik, (de tillverkar kopplingar till bl a bilar), och fick en rundtur i själva fabriken. Mitt intresse fångades av en tavla över de anställda inne i hjärtat av fabriken. Om en anställd har en idé om förbättring i sin produktionslinje kan de lämna lappar som sedan skickas upp till ledningen som tar beslut om idén skall implementeras eller ej. Om idén förverkligas och produktionen effektiviseras får den anställda en bonus. Jag var så väldigt imponerade över att företaget har ett starkt perspektiv på miljö och socialt ansvarstagande. Ett dagis vid fabriken finns att tillgå för de anställdas barn, företaget utbildar sina medarbetare i engelska och kinesiska och dessa kurser är även öppna för allmänheten. De anordnar en trafiksäkerhetskampanj, städar skräp i grannskapet, har anlag en blomsterträdgård och engagerar sig i flera välgörenhetsprojekt.

Hoppas på att få ser fler praktexempel på japanska företag och söker vidare svaret på gåtan om entreprenörskap i Japan..

The quest to find entrepreneurship in Japan..
- TBA -

Ännu en oförglömlig middag

Pga nätverk som inte funkar så kommer här lite gammal information från i måndags. Vi besökte ett universitet och lyssnade på två mycket intressanta föreläsningar. Vi fick också träffa universitetets rektor. Under kvällen deltog vi på Kitahiroshima Rotary Club meeting och avslutat med ytterligare en fantastisk middag. Maten här kommer att vara en utav de saker som vi kommer att minnas med förtjusning. Det är färgglatt, vackert, gott och mycket!!! Vi har slutat att göra som svenskar när vi smakar på maten och säga mmmmmmmm..... istället säger vi som japanerna 'ochii'

Monday we visited a university. We listened to two very interesting presentations and met the principal of the university. In the evening we participated in Kitahiroshima RC meeting and a fantastic diner. The food in Japan is one of the things we will remember. The food is colourful, delicious and beautiful!



Maki-san.

Från Shinto till glasblåsning

Idag samlades hela teamet på hotellet vi tidigare haft som vårt hem. Idag var det dags för studiebesök på tre olika platser.

Det första var ett Shinto tempel där vi fick delta i en bönesermoni och träffa prästen för templet som berättade om Shinto och de olika gudar som finns i templen. Detta tempel var för de som ville lyckas i sina studier och tydligen finns det olika tempel för olika ändamål. Vi fick även skicka med varsin önskning till gudarna och om de slår in eller inte återstår att se. Om gudarna svarar på våra önskningar så får vi anledning att återkomma till Japan för det hör även till traditionen att man återvänder till templet och tackar gudarna för deras generositet. Om ens önskan slår in så ska man ta med sig en flaska Saké och lämna i templet.

Vårt andra studiebesök var hos Hokkaidos största tidning. Eller rättare sagt deras tryckeri. Här fick vi se hur det går till när tidningarna trycks och självklart skulle vi även ta ett kort med företagets maskot.

Det sista studiebesöket för dagen var hos ett litet glasblåseri. Först gick vi runt en stund i butiken och kikade på allt från handblåsta skålar till taklampor.
Sen blev det dags för oss att lära oss hur glasblåseriets konst fungerade. Vi fick välja vad vi ville skapa och i vilken färg. Först ut var Sara som blåste fram en liten skål som om hon aldrig gjort annat och en efter en fick vi sedan ta fram våra glasskapelser. När det blev min (Dennis) tur så blåste jag öppenbarligen lite för hårt för glasblåsaren fick justera en del när jag varit framme. Men likt alla japaner vi träffat så vände han detta till något positivt och berömde mig för mina starka lungor. Nu ska våra glaskonstverk stå i en ugn över natten för att långsamt svalna och imorgon får vi se hur mästerverken ser ut.

Today we have learnt how to perform a shinto ceremony, visited a newspaper and get to know the art of glassblowing.

Min nya familj

När vårt team splittrades upp var det dags för mig (Dennis) att flytta in hos familjen Sato. Två helt underbara personer vars gästfrihet jag aldrig upplevt tidigare. De tog ut mig på en heldag med roliga aktiviteter inplanerade. Först lyckades de få ut mig på en fem kilometers joggingrunda innan frukost. Vi joggade upp till en utkikspunkt där man kunde se en riktigt vacker morgonvy över bergskedjorna i området.
Efter frukost var det sedan dags att bege sig ut på äventyr i Hokkaido. Vi började med att åka till en farm där de höll matlagningskurser. Jag skulle nu få lära mig att göra nudlar. Här tänker kanske några att nudlar räcker det att koka upp två minuter men så enkelt var det inte. Ingridienserna jag hade framför mig var mjöl, soyabönspulver och vatten. Från detta fick jag sedan arbeta fram en deg som sedan skapades till tunna fina nudlar. Självklart med ständig övervaning från frun i huset som såg till att jag gjorde på rätt sätt.
Därefter åkte vi till en vacker nationalpark och ett Spa vars varma källor skapats tack vare en aktiv vulkan precis intill. Det visade sig sedan att även vår egen kung Carl XVI Gustaf varit där under nittiotalet och njutit av de varma källorna.

Vi avslutade dagens äventyr med att promenera längst sjön som låg i nationalparken och helt enkelt njuta av Hokkaidos vackra natur.

My first day with my new family was a day full of new experiences. I got to learn how to make noodles from scratch and visit a lovely national park with a hot spa. The Sato family are very welcoming and share their hospitality in a way I never seen before.